Duck-Duck-Gooze tar tre år att göra och görs bara varje tredje år. Följaktligen släpps den också bara vart tredje år och går bara att köpa på plats hos Lost Abbey. Som vanligt med svåråtkomlig öl från duktiga bryggare har den blivit rejält upphaussad men är den som bra som hypen vill göra den?
En sak är säker. Det är bra drag i syran. Ättika, citron och mjölksyra, alla är de där och rycker i smaklökarna och det bränner till i halsen när ölet letar sig ner mot magsäcken. Det ska verkligen till att man gillar sura öl om man ska uppskatta den här.
Man finner också toner av krusbär, körsbär, svavel, jord och mandel i ölet som bidrar till en viss komplexitet i smaken. Överlag en trevlig och smakrik suris, men i min inte riktigt så bra som de bättre belgarna, som dessutom både är enklare och billigare att få tag på. Däremot ser jag god förbättringspotential med några års lagring då syran kanske kan lugna sig något och integreras ännu mer med de andra smakerna.
Den finns som sagt bara att köpa på bryggeriet normalt och nästa release lär inte bli förrän 2016. Fram tills dess är det bytesvägen man kan få tag på den. Man lär få hosta upp ansenlig öl i utbyte och rent smakmässigt är det i min mening inte värt det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar