2013 gjorde S:t Eriks ett samarbete med brittiska Thornbridge och slutresultatet i form av en hallonstout blev väldigt omtalat. Folk älskade den och folk hatade den. Jag tillhörde dem som gillade den när den kom och fick också ner en flaska i förrådet. Nu när det gått tre år har jag provat den igen och fann att den stått sig mycket bra.
Jag recenserade den här ölen när den kom för tre år sedan och gav den då ett betyg på 4,2 av 5. Jag noterade då att bären bidragit med en mild syra till ölet vilket gjorde den väldigt annorlunda. Det var egentligen inte något jag behövde läsa min egen recension för att minnas utan just den syran etsade sig fast i minnet.
Nu när jag provar den igen nästan tre år efter att den släpptes var jag nyfiken på vad som hänt med den där syrligheten. Det visade sig att den smugit sig undan nästan helt, vilket låter stoutkaraktären få mer plats. Samtidigt var också hallonen fortfarande tydliga i smaken och överrumplades inte av stoutens chokladiga smaker utan hamnade i en mycket fin balans.
Det har alltså svängt in i en välbalanserad stout med en mycket fin blandning av hallon och chokladtoner med en len munkänsla. En välnyanserad smak, kanske ännu mer så än när den var färsk. Helt enkelt en riktig toppöl, något jag faktiskt inte riktigt hade väntat mig. Grattis till er som har flaskor kvar!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar