Lagringsexperiment: Great Divide Yeti

, , 5 kommentarer

Ett år efter bäst-före-datum har denna skygga best kammat pälsen lite men är fortfarande vild i själen. En som man kan lita på, räkna med, år efter år.

Lika svart som alltid, lika mörkt skum som alltid. Den delen har inte ändrats. Smak och doft har däremot ändrats. Humlen är förvånansvärt välbevarad medan kroppen har polerats upp ordentligt. Chokladsmakerna är djupare och mer framträdande än förut. Kaffetonerna har hamnat mer i balans med resten av ölet och rostigheten är förvisso fortfarande kraftig men också betydligt rundare och mer behaglig.

Mycket lätta drag av cognac och portvin har börjat dyka upp. Det rör sig inte om någon stark oxidering utan ett litet extra smaklager. Det talar också för hela ölen, det är fler smaklager som kommer fram, lite här och var. Allt är mer välpolerat och inte lika aggressivt, men den bibehåller sin enorma kraft.

En öl som jag finner mycket väl värd att lägga undan bortom sitt bäst-före-datum. Jag tycker att precis allt har blivit bättre med den.

5 kommentarer:

  1. Tack för denna lärdom Johan. Kanon!

    SvaraRadera
  2. Tack för trevlig läsning! Är lite nyfiken på om du har någon erfarenhet av hur olika Yeti-varianter(Chocolate Oak Aged, Espresso Oak Aged, Belgian Style m.fl.) utvecklas genom lagring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, har aldrig prövat att lagra någon av specialvarianterna. Dock är ju de flesta av dessa redan lagrade en gång :)

      Radera
  3. Jag har en flaska Yeti med den gamla blå etiketten stående. Tror det är 2007. Ska bli kul att se vad som hänt där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter mycket spännande :)

      Radera