Jackdaws flaggskepp är en mörk och stark belgare med drag åt porterhållet. Zwarte Draak är, som namnet berättar, baserad på Gulden Draak men med mer mörka maltsorter. Med sin blandning av söta, torkade frukter och bitter chokladtryffel, paketerat i en sammetslen öl har den fått mest uppskattning av alla deras öl och kommer bli den öl man satsar mest på när man blir kommersiella.
Fredrik har släpat med sig ett litet 9-litersfat med lite Zwarte Draak i. Kolsyran har inte riktigt hunnit sätta sig vid första upphällningen, med resultatet att vi får en mycket lätt kolsyrad öl med en kompakt, finbubbligt och gräddigt skum som genast för tankarna till Guinness. När vi fyller på glasen lite senare på kvällen har kolsyran satt sig och ett på alla sätt större, mer belgotypiskt skum bildas.
Jag hoppas nästan att de ser till att den serveras med den mindre mängden kolsyra när den blir kommersiell. Det passar nämligen utmärkt till denna starka, övertygande och mycket smakrika öl. När bubblorna håller sig i bakgrunden får ölet glänsa. Och glänser gör det! Jag vill beskriva det som ett närmast fulländat öl, jag känner mig nästan lite frälst. Massor av nyanser av torkad frukt blandar sig med lika många varianter av choklad, uppbackat av en stadig men mjuk sötma som balanseras av en mycket lätt rostighet och en liten humlebeska.
Tillsammans med ost gör den inte heller bort sig. Särskilt inte med lite talleggio, som oavsett om den är som den är, eller äts med senap och sellerisalt eller med marmelad, kompletterar ölen på ett underbart sätt. Jag brukar aldrig använda ordet, men nu gör jag det: det rör sig om ett rent och skärt munknull. Om jag blev tvungen att hålla mig till en enda öl för resten av livet skulle Zwarte Draak vara en mycket stark kandidat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar