Zwanze Day med lambicmiddag på Akkurat

Lou Pepe Kriek, Zwanze 2014 och FouFoune

Den som gillar suröl har väl knappast missat att det i lördags var årets Zwanze Day, alltså den dag då årets variant av Cantillon Zwanze släpps. Som vanligt var det Akkurat som fått i uppdrag att servera ölen i Sverige och det gjorde de med bravur. Under kvällen fanns flera härliga lambic på fat och det serverades en särskild trerättersmiddag med lambic till varje rätt. En underbar kväll i surölens namn.

Årets ursprungliga Zwanzeöl blev inte riktigt som tänkt och övergavs därför. Istället plockade man in Cuvee De Florian som gjorts till unge Van Roys 18-årsdag tidigare i år. En gammal årgång Iris med lite extra torrhumling med Bramling Cross och 120 gram körsbär per liter (vilket är betydligt mindre mängd än i deras kriek). Hur den smakade återkommer jag till. Det var bara en av många godsaker på fatmenyn.

Jag hade bokat in mig på Zwanzemiddagen som satts ihop särskilt för kvällen. Inne i klubbrummet hamnade vi bortom den tilltagande ljudnivån ute i stora salen och nästan alla Cantillonöl som fanns på fat ingick dessutom. Till att börja med fick vi in en liten amuse-bouche i form av ost gjord med Orval på en bit bröd toppat med Geuzeinkokta körsbär. En extremt god aptitretare som bara blev bättre av att paras med en Geuze från 2009. På fat. Underbart!

Det följdes upp med en förrätt med paté på kycklinglever och hjort med baconcrust och gelé på Cantillon Kriek samt en kantarellsoppa. Till detta en Iris Grand Cru. Återigen hög kvalitet där kriekgelén verkligen var en kul touch. Matchningen mellan öl och mat var inte lika bra som i den föregående rätten men gjorde heller inga fel.

Till varmrätt fick vi in svartvinbärsgriljerade vildsvinsracks med pumpapuré, ostfyllda potatiskroketter och svartrotschips. Enkla men väldigt goda smaker och en njutning att äta. Det blev inte sämre av att serveras med en Lou Pepe Kriek vars fruktighet verkligen passade fint till köttet. Tre racks blev nästan lite mycket men det smakade så gott att allt åkte ner ändå.

Avslutningsvis fick vi aprikosbrulépudding med skivor av syltad aprikos och en salt karamellsås. En efterrätt designad för FouFoune, och aprikostonerna i ölet harmoniserade väldigt fint med aprikosen i rätten. Däremot gick syran i ölet inte riktigt så väl ihop med sötman och sältan. På egen hand var efterrätten och särskilt FouFoune fenomenala.

Vid det här laget var det väl en 30-40 minuter kvar till det magiska nioslaget då Zwanze skulle släppas. I väntans tider kom en liten överraskning i form av Cantillons försök till hybrid mellan lambic och barley wine, Lambic de Haute Densité. Ett experiment som inte blev riktigt lyckat. Lätt syrligt, något karamelligt och med allt för stark karaktär av brett och ek.

Sedan blev klockan nio och det var dags för Zwanze. Välbalanserad lambic med väldigt lätta drag av körsbär. Fin funk och härlig syra med subtila kryddiga drag av humlen. En härlig öl, på par med några av Cantillons bättre öl men inte bland de allra bästa. FouFoune var t ex några snäpp vassare.

Efter allt surt passade jag på att avsluta kvällen med lite humle i form av helsköna Beerblioteks El Dorado Columbus IPA. En perfekt avslutning innan tåget hem.