Westvleteren och St Bernardus har en delvis gemensam historia då Westvleteren bryggdes hos St Bernardus under 46 år. Sedan drygt 20 år har de gått skilda vägar igen men deras respektive öl är fortfarande snarlika och att jämföra dem är mycket intressant.
På Pipes of Scotland i Uppsala fann jag båda två i kylarna, för 199 respektive 89 kronor styck. Pangpris för att vara krogen i Sverige alltså och det var bara att slå till tillsammans med en kompispanel.
Kanske berodde det på att det också var ett drygt halvårs skillnad i ålder på dem (enligt vår tydning av datummärkningen), men det fanns en tydlig skillnad just i mogenheten i smaken. Den yngre Westyn upplevdes som betydligt mer spretigt estrig medan den något äldre St Bernardus upplevdes som något mer sammanhållen och integrerad i smakerna, även om den också kändes något ung fortfarande.
Med sin ljust och färskt fruktiga estrighet upplevdes Westyn nästan som en ljusare belgare medan St Bernardus satt mer tryggt i stilen med en fruktighet som var dovare och drog mer mot torkad frukt och sirap. Westyn var också spritsigare även om dess härligt lena munkänsla dök upp när den värsta moussen sköljts ur. Båda tolvorna lyckades exceptionellt bra med att dölja de tvåsiffriga alkoholhalterna som de båda kan stoltsera med.
I slutändan knäppte St Bernardus 12 sin mer kända kusin Westvleteren 12 på fingrarna i nästan varje aspekt. Ser man dessutom till pris och tillgänglighet är det en jordskredsseger för St Bernardus. Någon annan gång får det minsann bli ett blindtest då även Rochefort 10 och lite andra liknande öl är med.
Intressant analys. Skulle var intressant att prova några som legat 10 år eller så
SvaraRadera