Sen det lokala beställningssortimentet kom igång på Systembolaget har vi kunder helt plötsligt fått tillgång till massor med öl som man tidigare bara kunde köpa i vissa delar av landet. Just nu finns över 180 lokalt producerade/efterfrågade öl att beställa styckvis. Här finns dock inte samma kvalitetskontroll från Systembolaget som det gör i det ordinarie sortimentet och därför kan man råka ut för felaktiga, infekterade och dåliga öl.
För det första vill jag återigen påpeka att man alltid kan reklamera en felaktig dryck till Systembolaget, även när det kommer från beställningssortimentet. Helst ska det förstås vara kvar en slatt i flaskan och med fördel har du behållt kvittot, men ofta går det att reklamera ändå. Detta är alltid bra att tänka på, men särskilt när det gäller köp från det lokala beställningssortimentet (eller öl som finns lokalt i din butik).
Om man är ovan vid infekterade öl kan det förstås vara svårt att avgöra om en öl som smakar konstigt faktiskt är infekterad eller bara dåligt gjord. Om det skummar ur flaskan när du öppnar den kan det vara en indikation på infektion (eller att du just skakat den febrilt). Syrlig doft och/eller smak är också en ganska vanlig följd av infektion. Vissa öl ska förstås vara syra, men såvitt jag vet finns det ingen sådan just i det lokala beställningssortimentet. Är du osäker kan du förstås alltid fråga någon du känner, på ölforum som BeerSwedenForum eller på ditt Systembolag.
Att gå tillbaka till Systembolaget med öppnade flaskor kan ju förstås bli en aning omständigt. För att slippa det tänkte jag berätta om några öl som jag har provat och upplevt som undermåliga. Ett inte helt okänt (snarar ökänt) bryggeri är Två Bryggare/Ysta som dras med så mycket infektionsproblem att de ibland lite skämtsamt kallas för Sveriges enda lambicbryggeri. Även Stockeboda har jag fått flera infekterade eller skadade öl ifrån. Jag gick förbi deras monter på SBWF i helgen och noterade att de fått en ny, ung bryggare. Jag testade två av hans öl (en porter och en honungsale á la vita huset) som båda smakade bra. Det öl jag provade från den gamla bryggaren var däremot mer eller mindre odrickbart. Här menade man att ett barley wine, som det var jag provade, utvecklar en del vinsyra med åren men jag köper inte att ens ett åldrat barley wine ska smaka som vätskan jag fick i glaset. Det kan som öldrickare vara bra att känna till att vissa
infektioner utvecklas med tiden, allt eftersom bakterierna växer till
sig i flaskan eller fatet och därför kanske inte märks när ölet är
färskt. Jag hoppas att Stockebodas nya bryggare fått ordning på ölen snarare än att hans brygder som jag provade var så unga att det inte märktes än.
Åsunden och Ahlafors verkar också ha dragit med en del infektioner. Ett öl som inte varit infekterat men som jag ändå upplevde som fullständigt odrickbart var den nya Aint Nuthin To F*** Wit från Frequency. Eventuella utläggningar mot det ganska löjliga namnet överlämnar jag med varm hand till Anders And Ale. Jag nöjer med mig med att notera att man kallar det för en witbier trots att den inte verkar ha omältat vete alls, trots att den överhuvudtaget inte är i närheten av den typiska bleka och disiga gulvita färgen och trots att det inte smakar vete alls. Det smakar nämligen bara limeskal och koriander. Smak av citrus och koriander i sig är förstås inget konstigt i en witbier, men det ska vara en smaknyans och inte ta upp hela smaken som i det här fallet. Det är en så intensiv soppa av limeskal och koriander att mina smaklökar sparkar bakut och vägrar vara med mer. 99 kr för den här sörjan? F*** No!
Många av de yngre bryggerierna, som Södra Maltfabriken, Lundabryggeriet, Helsingborgs Bryggeri, Byaregården och Jädraöl har haft lite problem med lättare felsmaker (som t ex kokta grönsaker) men verkar vara infektionsfria och man kan ana stor potential i deras öl även om de i många fall fortfarande är en aning medelmåttiga.
Ett tips är också att titta på Ratebeer och de betyg som finns inlagda där. Det finns oftast väldigt få betyg för de små svenska bryggerierna men det kan räcka för att bilda sig en någorlunda bild av kvaliteten på ett bryggeri och dess öl.
Jag ska erkänna att jag ofta glömmer att höra av mig med feedback till bryggerierna, men jag vill uppmana alla att faktiskt ta kontakt med bryggeriet när man har en dålig upplevelse av ett öl. De flesta är måna om sitt varumärke och att få nöjda kunder och vill därför gärna veta när något har gått snett.
Det här var en riktigt bra artikel som jag hoppas många läser och tar del av.
SvaraRaderaNär det gäller Ysta och Stockeboda så är det dem jag också haft problem med.
Har påtalat det flera gånger var på de utlovade nya flaskor. Till slut fick jag av Stockeboda som var ganska ok. Förmodligen så pass färska att de inte hunnit utveckla någon infektion.
Smakade lite på deras så kallade Barley Vin (ja, det står så på etiketten). Tog ytterst lite och vaskade resten. Totalt odrickbar. Tråkigt.
Har hört att de kör på samma tapplina och att det är där det "blir fel". Så vi får hoppas de får ordning på det.
Den info jag har fått är att Stockeboda använder sig av Två Bryggares tappanläggning i Tomelilla och det är roten till allt ont ungefär. Imorgon ska jag hämta ut en låda av Hectors Guld från Stockeboda där jag vet att originalprodukten (Wannaröds Guld, hembrygd av Dennis Hector) är riktigt bra. Om det blir reklamation eller inte återstår att se!
SvaraRaderaSödra Maltfabriken drar med lite klassiska plåstertoner och Helsingborgs Bryggeri har toner av sin jäststräng i nästan alla ales. Om de har börjat köra en ordentlig diacetylrast på lagern än vet jag inte då jag inte köpt nån av deras egna produkter på flera månader...