Storprovning av lokala öl - Del 1: De som inte är värda att beställa

, , 7 kommentarer
Många öl var det


Vid senaste nyhetsprovningen på Systembolaget vankades det också temaprovning med öl ur det lokala beställningssortimentet. 88 olika öl från över 40 olika bryggerier radades upp. Utvalsprocessen hade varit enkel - de tre bäst säljande ölen från alla bryggerier som gick att få tag på för tillfället genom det lokala beställningssortimentet. Rikskändisar som Bengt Frithiofsson och Jens Dolk samsades med ölbloggare i en fullsatt provningslokal. Efter åtta timmars provande klev jag ut ur lokalen och har sedan dess klurat på hur jag ska skriva denna artikel.

De provade ölen kan i stort delas upp i fem kategorier. Industrilager, bra öl, öl med potential, trista men hyfsat välgjorda öl och öl som skadats till odrickbarhet. Den senare kategorin innehöll tyvärr många fler öl än väntat och det är den tillsammans med de öl som har potential jag tänkte avhandla i denna första del om de lokala ölen. Del 2 kommer att handla om de bättre ölen medan jag helt lämnar industriölen och en del annat oskrivet.

Att alla ölen från Ahlafors (Ljusa, Mörka, Ahle Ale), Ysta (Färsköl, Mörk och IPA) och Stockeboda (Single Malt, IPA och Pils) skulle vara infekterade var jag förberedd på utifrån tidigare erfarenheter. Däremot var det för mig en överraskning att både Kallholmens (Levande Lager och Ale) och Qvänums öl (McBrian, Havre, Jonsson) led av infektioner som gjorde dem i stort sett odrickbara. Alla dess fem bryggeriers öl var alltså sura och med diverse oönskade smaker i överflöd, som jag på grund av tidsbrist och avsaknad av en fallenhet för självplågeri inte utforskade närmare.

Även Strömsholms tre öl var rejält skadade, med syrliga gröna äpplen och diverse felsmaker i Falskmyntaren medan både Tok-Olle och Slussvaktaren hade en kraftigt stickig doft och smak av bränd plast. Det jag druckit tidigare från dem har visserligen inte alltid varit klockrent men heller aldrig så här skadat. Till slut var även Leufsta Blond odrickbar med massor av grönsaker och andra obehagliga felsmaker. Höga Höjder och Alla Tiders från Ängöl led framförallt av allt för mycket kokta grönsaker i doft och smak, något jag aldrig känt i deras öl tidigare, varken dessa specifikt eller några andra. Möjligen kan det bero på att båda flaskorna var rätt gamla.

Jag är varken utbildad öldomare eller hembryggare och har därför aldrig fått någon träning i att närmare identifiera felsmaker eller för den delen haft något driv att lära mig för att förbättra mina egna öl (som alltså inte finns). Någon som vore det kan säkerligen analysera dessa öl närmare och vad som gått fel. För den här gången nöjer jag mig med att konstatera att de var felaktiga och odrickbara.

Ölen från Södra Maltfabriken, Jädraöl, Lundabryggeriet och Byaregården hade alla gemensamt att de hade en hyfsad grund men med märkbar (men inte kraftig) smak av kokta grönsaker och/eller hade smakprofiler som man lite svepande kan beskriva som oslipade och obalanserade. Dessa öl skulle jag inte välja att köpa idag men problemen känns ändå så små att de med lite tid, inkörning och erfarenhet borde kunna bli av med grönsakerna och slipa till recepten. Därmed tycker jag att de har potential för framtiden och ser framemot att se hur dessa bryggerier utvecklas.

Det nyaste bryggeriet det kom med öl från torde vara Bålsta och deras Eklöws Röda. Jag minns knappt hur Kilkenny smakar men jag gissar att det är något åt det hållet den försöker komma. Maltig, lätt mustig kropp med marmelad och höstlöv. Lite som att äta makaroner och köttbullar, det går ner men det är inte speciellt spännande. Kul för Bålsta men inte värt att beställa.

Grebbestads Lager, Jägaröl och Göteborgs Nya Starkpilsner fann jag också en aning trista och helt enkelt inte riktigt värda att beställa om man inte har en särskild anledning. Det finns helt enkelt bättre saker till samma pris på hyllan. Samma sak gäller Kallebryggeriets Kung Inge.

Sådärja, det var den trista delen av det hela. Jag återkommer med del 2 som behandlar den betydligt roligare delen, nämligen de goda ölen från provningen som vi får tillgång till genom det lokala beställningssortimentet.

7 kommentarer:

  1. Jag har druckit Kallholmens öl vid ett flertal tillfällen (är bördig från Skellefteå) och har blivit märkbart störd på den överdrivna popcornssmörsmaken som de ölen har. Läste på lite och noterade att det kan vara en defekt. Har du noterat liknande drag i de öl som du har provat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smörsmaken kommer från ett ämne som heter diacetyl. Stora mängder kan vara ett tecken på infektion. Dock "ska" tjeckisk pilsner ha en viss smörsmak och Kallhollmen sysslar ju med tjeckisk öl. Har själv inte noterat det i deras öl.

      Radera
  2. När jag drack Tok-Olle så smakade den som om det kommit med rökmalt från Malakais i ölen.
    Håller med om Stockeboda.
    Inte känt grönsakssmaken i Lundabryggeriet eller Byaregården. Håller dock med om att de saknar en del för toppklass. Byaregårdens julöl var riktigt tråkig och inte alls julig.

    Ser fram emot den roligare delen.

    SvaraRadera
  3. Från Södra Maltfabriken, Kallholmen, Jädraöl, Stockeboda, Ysta och Malmö har jag aldrig fått en bra öl ifrån. Däremot har jag inte fått några dåliga från Qvänum, Strömsholm och Ängö.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har heller aldrig fått något dåligt från Ängö eller Qvänum (dock bara druckit McBrian tidigare) och endast vart med om mindre defekter vid ett fåtal tillfällen i Strömsholms öl.

      Radera
  4. Att Falskmytaren var äpplig kan man väl förstå, med tanke på att det är äppelmust i, eller hur det nu var. Tyckte i och för sig inte att det märktes av så mycket när jag provade den i sommras.
    Strömsholm har dock överlag varit rätt svajjiga rätt länge nu, av det jag stött på i alla fall. Mestadels fatöl då, men ändå.
    De båda Köpingshusarna som jag drack för ett par veckor sen var helt ok, men inget att direkt hurra över. Hade nog hellre tagit en Carnegie eller så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det stämmer att Falskmyntaren var gjord med äpplen på något vis, men det smakade mer åt acetaldehyd-hållet än äppelmust. Avsiktligt eller inte, det var inte alls gott.

      Radera