Besök på Södra Maltfabriken
Mitt bland Haninges bilbutiker ligger Södra Maltfabriken inklämd i en liten industrilokal. När vi anländer står Magnus och gräver undan betonggrus sedan man bilat i golvet för att göra en ny avrinningsränna för sin flasktappningsmaskin som snart ska anlända. Det blir nästa steg i att få bättre kvalitet på sina öl och sakta men säkert växer bryggeriet.
Magnus, som driver bryggeriet tillsammans med Niklas, kommer från en restaurangbakgrund och drev krog på Söder när han började brygga lite hemma. Det ledde senare till att han började ta in lite mer ölsorter på krogen och snart upptäckte man hur stark öltrenden var. Det ena ledde till det andra och sommaren 2010 sålde han så sin restaurang för att starta bryggeri istället.
Trots varningar valde man att köpa in kinesisk utrustning då ekonomin satte stopp för köp av något bättre. Varningarna visade sig inte vara ogrundade, vilket märktes på ölen i början. Ett tag hade man till exempel en rökighet i alla sina öl. Det berodde på att omröraren i mäsktunnan inte rörde hela vägen ner i botten av tunnan och direktuppvärmning låg då en del kvar i botten hela tiden och fick lite väl mycket värme.
Under de ca 1,5 år man har hållt igång har man fått byta ut både det och det andra och Magnus menar på att om de hade haft mer erfarenhet med stora bryggverk kunde de ha specat sin beställning bättre och sluppit en del av problemen. Man drogs länge med en plastig ton i sina öl och alla möjliga experter och andra tyckare spekulerade i fenoler, infektioner, fel på jäsprocessen etc. Sedan kom Mats Krantz, numera pensionerad bryggmästare och produktionsdirektör med decennier av erfarenhet inom ölbryggning, till bryggeriet och pekade ut felkällan efter ett smakprov: Utrustningen! Mats uppmanade dem att köra vatten genom hela bryggverket och se om samma smak uppstod fanns i vattnet som kom ut i andra änden. Mycket riktigt fanns den där och efter att ha testat alla möjliga komponenter och delar i bryggverket kom man fram till att det var en viss slang som släppte av sig smak. Med slangen bytt försvann problemet.
Med ett bryggverk på ungefär 2000 liter och tre bryggningar per tvåveckorsperiod är man nu uppe i en produktion som motsvarar 60 000 liter per år. På väg in är en ny flasktappningsmaskin som blir både snabbare och dessutom har bättre syreevakuering i flaskorna vilket ger bättre hållbarhet. Snabbare flasktappning kommer väl tillpass nu när försäljningsvolymen börjar rulla igång allt mer. Framförallt är det fatkunder i Stockholm och möjligheten att sälja sina öl i det lokala beställningssortimentet som varit viktiga instrument för deras ökande försäljning.
När man nu ska öppna ytterligare ett bryggeri på Södermalm får man också tillgång till tre lokala Systembolagsbutiker för de öl som ska bryggas där. Det stora frågetecknet nu är hur man ska lösa flasktappning i den nya lokalen som är lite för liten för att husera någon effektiv flasktappningsmaskin.
Närmast på gång i det stora brygghuset ute i Haninge är dels en DIPA och dels en ny pale ale som ska humlas och torrhumlas med columbus och amarillo för att släppas i lokala beställningssortimentet förhoppningsvis redan till 1 mars. Vi fick smaka lite ur tanken, där det ännu inte torrhumlats och det smakade definitivt lovande. Efter den fantastiskt trevliga Die Nasty ser jag framemot att se vad det blir av det här.
Felsmakerna är kvar. Prövade senaste batchen på Pickwick. Plast och bränd sådan.
SvaraRaderaFörstår inte hur detta kan gå runt.
/Dan